onediinovell.blogg.se

Annie's perspektiv


-Annie you are so fat!
-Annie you cant even see your  own feet, haha poor you!
-Annie you look like a cow!
-Annie please don't sit in that chair you going to break it!
- You REALLY need to lose weight Annie! I'm not saying this to be mean, I am just thinking about your own best.
-Annie you are so fucking ugly!
-Euuw Annie don't sit next to me move your fat ass away from her!
-Omg look who's coming its Annie the girl with the ugly face!
-Why don't you where make up Annie? You really need it! I'm just saying.


Varför säger dom sådana här saker till mig? Fattar dom inte att det gör ont? förstår dom inte att jag verkligen mår skit? Har jag gjort något fel? är det något fel på mig? Varför kan dom bara inte acceptera mig som jag är? varför?..

Jag satt och grubblade över dom frågorna som snurrade runt mitt huvud medans jag försökte göra min matteläxa, men det gick inte jag kunde bara inte koncentrera mig. Jag slängde iväg matteboken och den hamnade på  golvet med en duns.

Fan fan fan fan jävla skit liv!

Nästa dag

"Annie the breakfast is ready!" Ropar mamma nerifrån köket.
"I'm coming mom!" ropar jag tillbaks.
Jag reser mig upp från sängen och drar på mig ett par svarta jeans och en rosa hoodie. Håret sätter jag upp i en slarvig knut och sen är jag klar. Jag går snabbt ner till köket och trycker i mig två mackor och ett glas juice
Sedan går jag ut i hallen och drar på mig mina vita converse och min svarta skinnjacka.
"Bye mom I'm going to school now" ropar jag utifrån hallen.
"Bye honey, don't be home late you must babysit your brother!" sa mamma.
"Yes I know" sa jag och suckade.

När jag kom fram till skolan fick jag en stor klump i magen. Det fick jag alltid bara av att se skolbyggnaden. Det påminde mig om allt som skulle hända när jag kom innanför den stora skolporten. Allt som jag vet brukar upprepas varje dag. Allt som jag vet gör lika ont även om jag hört det förr. Jag tog ett djupt andetag och smällde upp den stora porten.

Redan när jag kom in i skolan kände jag att allt inte var som det skulle,  jag fick inte den vanlig kommentaren jag alltid brukar få när jag kommer in. Något var fel. Det här skulle bli en speciell dag, det kände jag på mig..