onediinovell.blogg.se

Heiiii finisar! 

Den 12 december åker jag bort och kommer tillbaks den 27 december tror jag det var.  Men jag ska

försöka skriva ett kapitel nu under helgen. Så kanske om jag hinner så gör jag två tidsinställda kapitel också. 

 

Och förlåt för den hemska uppdateringen! ( jag säger alltid så jag vet..)  Men det är så himla mycket prov nu i slutet av terminen, och jag hoppas verkligen att ni ni förstår mig. :)  

 

Jag suckade djupt och gick förbi min lille brorsa som satt och tittade på något barnprogram på tv.  Jag hade inget att göra så jag bestämde mig för att välja en outfit till imorgon då jag skulle ut med Harry. Jag rotade igenom hela min garderob tills jag hitta en outfit som såg någorlunda okej ut. Jag la kläderna som jag skulle ha på mig på skrivbordet sedan gick jag ner till brorsan.

--------------------------------------------------------------------------------     

Jag satt och tittade på en av mina favorit disneyfilmer Lejon kungen när jag hörde hur min mobil pep till. Snabbt drog jag ut mobilen ur fickan.
From Harry: 17:48  Hiiii! can I pick you up at 1 pm tomorrow? :)
Jag log lite åt sms:et innan jag började knappa in ett svar.
To Harry: 17:51  Sounds good! :) But what are we going to do?
From Harry: 17:53  it's a surprise! :D
To Harry: 17:55  I hate surprises. :/
From Harry: 17:56  Why do u hate suprises??
To Harry: 17:59  it's a long storyyy..

Jag hatar verkligen överraskningar! sen den dagen då Sarah började plåga mig. Jag vet faktiskt inte varför hon och hennes kompisar gör så mot mig, jag har aldrig gjort dom något. Förut var jag inte mobbad jag hade vänner men när dom såg att Sarah började mobba mig lämnade dom mig bara för att själva inte mista sin "status" genom att umgås med mig, och det jag kommer aldrig att förlåta dom för. ALDRIG.


Nästa dag


Harry’s perspektiv

 

Igår hade hon sagt att hon hatade överraskningar, men den här skulle hon definitivt inte hata. Jag hade tänkt att vi skulle till en nöjespark.. Jag menar vem gillar inte nöjesparker? Hon skulle säkert glömma bort allt annat och bara njuta av den stunden. Eller det var i alla fall det jag hoppades på.  

Klockan började närma sig ett och jag tyckte det var dags för mig att bege mig av mot Annie jag tog mina bilnycklar och gick ut. Bilresan tog bara tio minuter det hade jag inte förväntat mig så jag hade kommit fram väldigt tidigt. Jag tvekade lite om jag skulle gå och plinga på hos Annie eller bra vänta i bilen tills klockan slog ett. Men tillslut beslöt jag mig för att ändå gå och plinga på. Ja hoppade ut ur bilen och drämde igen bildörren och gick med raska steg till Annie’s yttredör och plingade på.
" I’m comming mom!" Ropade Annie? Och efter några sekunder öppnades dörren av en trött Annie som jag hade trott.
Hon hade på sig ett par jätte jätte korta pyjamas shorts och ett väldigt tajt linne.
" Um hi Annie." sa jag rodnande.
" Hi Harry. I um thought It was my mum so um yea.." Stammade Annie fram och blev röd som en tomat i ansiktet.
" Oh okay. Sa jag.
" You can come in, I'll just change clothes and then we can go. " Sa Annie innan hon sprang upp till sitt rum för artt bytta om.


Annie’s perspektiv



Jag sprang upp till mitt rum. Varför händer sådant här alltid mig? Åh gud vad pinsamt hur kunde jag glömma bort att det kunde vara Harry som skulle plinga? klockan var bara halv ett så han var ju ganska tidig men ändå!  Mamma hade ringt igår och sagt att hon skulle jobba extra så det var därför jag hade trott det var hon.
Jag tog jag på mig kläderna jag hade för berätt igår, borstade snabbt igenom mitt hår och kletade på lite  mascara sedan gick jag ner till Harry som nu satt i köksbordet och pratade med mamma (!) Hon måste nog ha kommit hem när jag höll på att byta om.
" Shall we go Harry?" frågade jag med ett litet leende.
" Sure! It was nice to talk with you Maria." Sa Harry och log mot mamma.
" It was nice to talk to you too young man." Sa mamma och log mot Harry sedan gick vi.

Vi hade åk i kanske tjugo minuter men Harry vägrade fortfarande berätta vart vi skulle och tillslut gav jag upp och slutade fråga. Vi åkte fem minuter till innan Harry stannade bilen.
" We're here! Sa Harry och gick ut detsamma gjorde jag.
När jag kom ut såg jag en jätte stor bergodalbana och förstod att vi skulle till nöjesparken.
"Oh my god this is going to be soooo fun!" Sa jag och log stort mot Harry detsamma gjorde han. Glatt gick vi mot ingången det här skulle bli en lyckad dag, det var jag säker på!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej alla fina läsare som kikar in här varje dag!

Förlåt för sjukt dålig uppdatering! Men det är så himla mycket i skolan nu och jag har bara inte hunnit med att skriva något. :/
Fick skriva om kapitel 4 två gånger eftersom att jag inte alls var nöjd med det, men nu är det snart klart så det kommer troligtvist upp i morgon bitti eller ikväll så håll utkik! :D xxxxx

 Annie's perspektiv


Harry hade slutat att skratta. Försiktigt lyfte jag upp blicken från min tallrik och tittade upp mot honom, Men jag ångrade mig direkt. Bakom Harry stood nu Sarah. Hon hade lagt sin hand med dom perfekt målade naglarna på Harrys ena Axel. Harry tittade snabbt på mig innan han vände sig om mot Sarah.
" Hi my name is Sarah! You must be the new guy everyone is talking about! " Sa Sarah med en tillgjord röst och puttade ut med brösten.
" Um yeah I think that's me." Sa Harry.
" I'm sure you will like it her! " Sa Sarha och log ett fejk leende
" Yeah I hope so." Sa Harry med ett littet leende.
" Um Harry why are you sitting with this fat jerk? " Sa Sarah  med överdrivet hög röst och pekad på  mig med en äcklad min. Jag kände direkt allas blickar på mig och fick en klump i halsen. Orden ekade i mitt huvud fat Jerk, fat jerk, fat jerk. Är det vad jag är? Mina ögon fylldes snabbt med tårar.  Fan! Jag får inte gråta här då skulle allt bara bli värre än vad det redan är. Kvickt tog jag  mig upp från min stol och rusade ut från matsalen medans jag i bakgrunden hörde hur alla skrattade. Åt mig.

Harry's perspektiv

 

 

" What the hell are are you saying!? " Sa jag medans ilskan bubblade inom mig. Hur kan hon bara säga så!?

" Nothing special just the truth." Sa sarah och lätt helt oskyldig.
" Oh please just shut up! " Sa jag och lämnade matsalen för att leta reda på Annie.

Sarah's perspektiv

Ingen hade någonsin vågat tilltala mig på det sättet Harry gjorde. vem som helst skulle göra allt för att få vara med mig. Jag hade gett honom ett fri inträde men han hade tackat nej. Äsh, jag skiter väl i honom då! Han är i alla fall inte att få vara med mig efter hur han tilltalat mig. Med bestämda steg gick jag tillbaks till mitt bord där jag satt med dom andra i mitt gäng.

Harry's perspektiv

Jag hade letat överallt men inte hittat Annie någonstans. Vart kan hon tagit vägen? Jag var nära på att ge upp när jag såg en gestal som satt under ett träd lite utanför skolan. Det måste vara hon! Snabbt gick jag ditt. När jag nästan var framme såg jag att det var Annie. Jag gick dom få stegen som var kvar och sedan slog jag mig ner brevid henne. Hon gav mig en tom blick och forsatte sedan stirrade rakt fram. En lång tystand hade uppståt men jag bröt den. "you’re different from others" Sa jag och vände mig  mot Annie.
"Yeah I know I'm different! Every day I get to hear that I'm fat, ugly, worthless, a jerk, a weirdo, a loser and everything else! I know that! You don't have to remind me!" Skrek hon och brast ut i gråt. Snabbt drog jag in henne i min famn och strök henne över ryggen.
" Annie you are nothing of that, don't listen to the others they are just idiots." Sa jag menande.
" Thank you Harry That actually helped a bit." Sa Annie och log.
"You have nothing to thank me for I just said the truth." Sa jag och log tillbaks.
" By the way, do you want to do something fun after school? I really want to know you better." Sa jag til Annie.


Annie's perspektiv

" By the way, do you want to do something fun after school?  I really want to know you better." Sa Harry. Jag skulle just svara ja men kom på att jag skulle vakta min bror idag.  
" I'm sorry I can't today, I have to babysit my brother." Sa jag och suckade lite.
" It’s okay we can do it tomorrow instead.” Sa Harry och log det där leendet som var så vackert
" Sounds good. " Sa jag och log stort.
Vi byte nummer och sa hejdå sedan gick jag till min sista lektion för dagen.

När jag kommit hem höll mamma på att sätta på sig sina ytterkläder
"Hi honey!" Sa mamma och pussade mig på kinden.
" Hi mom " sa jag och drog av mig mina skor
"I'll be home at ten, okay? see you then bye!" sa mamma och gick ut.
Jag suckade djupt och gick förbi min lille brorsa som satt och tittade på något barnprogram på tv.  Jag hade inget att göra så jag bestämde mig för att välja en outfit till imorgon då jag skulle ut med Harry. Jag rotade igenom hela min garderob tills jag hitta en outfit som såg någorlunda okej ut. Jag la kläderna som jag skulle ha på mig på skrivbordet sedan gick jag ner till brorsan.

 Tidigare:

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Annie's perspektiv

Snabbt låste jag upp mitt skåp och drog ut mina engelska böcker. Med rask takt gick jag mot klassrummet. Jag ville minsann inte komma försent, då skulle jag ju inte kunna undvika dom andras blickar på mig. När jag bara hade några steg kvar hörde jag hur dörren drämde igen, typiskt! Nu var det bara att vänta tills miss Evans öppna.

15 minuter senare

" You are late again Annie." Sa Miss Evans med en arg ton.
" I'm sorry Miss Evans, it wont happen again." mumlade jag tyst till svars.
" Well I hope so, now take a seat so we can continue the lesson ."Sa Miss Evans men en lite lugnare den här gången.
" Okay." sa jag och lyfte för första gången upp blicken från golvet.
Jag tittade ut över klassrummet och som jag hade förväntat mig så vara alla platser tagna förutom en längst bak brevid en kille som jag aldrig sett förr. Han måste nog vara ny. Sarah skulle säkert försöka få honom till hennes populära gäng han såg ju bra ut tänkte jag för mig själv innan jag gick och satte mig brevid honom.
"Hi!" Sa han och log ett sött leende.
"Um hi." sa jag och log lite osäkert innan jag vände min uppmärksamhet mot Miss Evans igen.
Tiden gick enormt sakta men tillslut ringde klockan ut för lunchrast och alla rest sig snabbt upp för att gå till matsalen förutom jag då. Jag ville ju inte råka stötta ihop med någon från Sarah's gäng så jag tog det lungt och gick ut från klassrmmet sist av alla.
Med blicken fastklistrad mot golvet begav jag mig till matsalen. När jag tagit min mat spanade jag ut över folmassan och försökte hitta Sarah och hennes gäng, men som tur var va dom inte där. jag putsade lättat ut och gick för att sätta mig ner

Jag gick och satte mig i det vanlig runda bordet vid fönstret där jag alltid brukar sitta för mig själv. Jag var djupt försjunken i mina tankar när jag plötsligt hörde hur stolen framför mig skrapades mot golvet. På en sekund stelnade jag till, tänk om det var någon från Sarah's gäng. Då skulle det verkligen inte sluta bra.. Jag svalde klumpen som jag hade i halsen och tittade upp och mötes ut av ett par glittrande gröna ögon. Det var han. Killen som jag hade suttit brevid på engelska lektionen.


Harry's perspektiv

När jag kom in i matsalen fastnade min blick direkt på den vackra tjejen som hade suttit brevid mig på engelskan. Snabbt tog jag min bricka och gick och satte mig mitt emot henne.
" Hi again! " Sa jag med överdriven entusiasm.
" Hello." Sa hon med ett littet leende som prydde hennes hjärt formade läppar.
"I didn't introduce myself before, I'm Harry." Sa jag och sträckte fram min hand.
" Nice to meet you Harry I'm Annie." Sa hon och tog tag i min hand.
" So Annie, why are you sitting her alone?" frågade jag henne. Och på en sekund försvan det underbara leendet som hade prytt hennes läppar.
" I..I.." stammade hon fram.
" You don't have to tell me Annie It's okay." Hon log tacksamt mot mig.
"So Harry why did you change school?" frågade Annie nyfiket.
"Well I lived in Holmes chapel before but my mom got a job her in London and yeah that's all." Sa jag och log stort mot Annie som nu bara stirrade på mig.
“Why are you looking at me like that Annie? Am I that hot? “ Frågade jag och vickade på ögonbrynen. Annie tittade genast ner och rodnade djupt. Jag bara skrattade åt henne. Men plötsligt så kände jag en hand på min axel och slutade tvärt att skratta..

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Annie's perspektiv


-Annie you are so fat!
-Annie you cant even see your  own feet, haha poor you!
-Annie you look like a cow!
-Annie please don't sit in that chair you going to break it!
- You REALLY need to lose weight Annie! I'm not saying this to be mean, I am just thinking about your own best.
-Annie you are so fucking ugly!
-Euuw Annie don't sit next to me move your fat ass away from her!
-Omg look who's coming its Annie the girl with the ugly face!
-Why don't you where make up Annie? You really need it! I'm just saying.


Varför säger dom sådana här saker till mig? Fattar dom inte att det gör ont? förstår dom inte att jag verkligen mår skit? Har jag gjort något fel? är det något fel på mig? Varför kan dom bara inte acceptera mig som jag är? varför?..

Jag satt och grubblade över dom frågorna som snurrade runt mitt huvud medans jag försökte göra min matteläxa, men det gick inte jag kunde bara inte koncentrera mig. Jag slängde iväg matteboken och den hamnade på  golvet med en duns.

Fan fan fan fan jävla skit liv!

Nästa dag

"Annie the breakfast is ready!" Ropar mamma nerifrån köket.
"I'm coming mom!" ropar jag tillbaks.
Jag reser mig upp från sängen och drar på mig ett par svarta jeans och en rosa hoodie. Håret sätter jag upp i en slarvig knut och sen är jag klar. Jag går snabbt ner till köket och trycker i mig två mackor och ett glas juice
Sedan går jag ut i hallen och drar på mig mina vita converse och min svarta skinnjacka.
"Bye mom I'm going to school now" ropar jag utifrån hallen.
"Bye honey, don't be home late you must babysit your brother!" sa mamma.
"Yes I know" sa jag och suckade.

När jag kom fram till skolan fick jag en stor klump i magen. Det fick jag alltid bara av att se skolbyggnaden. Det påminde mig om allt som skulle hända när jag kom innanför den stora skolporten. Allt som jag vet brukar upprepas varje dag. Allt som jag vet gör lika ont även om jag hört det förr. Jag tog ett djupt andetag och smällde upp den stora porten.

Redan när jag kom in i skolan kände jag att allt inte var som det skulle,  jag fick inte den vanlig kommentaren jag alltid brukar få när jag kommer in. Något var fel. Det här skulle bli en speciell dag, det kände jag på mig..